Happy Halloween!

Nu har vi firat Halloween i 5 dagar, och ändå inte deltagit på alla aktiviteter som erbjudits. I fredags förmiddag var vi på Halloween firande på F´s skola. Hela skolans entré var dekorerad med uppblåsbara spindlar som rörde sig när någon passerade, dunkel belysning, mullrande ljud och i receptionen satt två häxor och hälsade välkommen. Alla barnen var utklädda i mer eller mindre fina utklädnader och gick på led in och ut genom alla klassrum. I år har vi än mer förstått traditionens omfattning och jag måste säga att det inte bara är ett jippo. Det är visserligen hysteriskt, men också en djupt rotad tradition med olika "måsten" (pumkinpie bl.a.).

Lördag kvällen bjöd på utklädnadstävling, pumpadekoration, hayride och bonfire i en park. Vi träffade på många av F´s klasskompisar och knöt nya kontakter med deras föräldrar.

...och så blev det äntligen dax för helgens höjdpunkt, Trick-or-treat. Som Strawberry Shortcake och Snow Princess sprang tjejerna runt med sina grannkompisar och samlade hinkarna fulla med godis. Frk I var till en början ganska långt efter alla andra, tills hon kom på poängen med att gå fram och ringa på dörren, då fick hon upp farten riktigt bra. Till slut hörde vi henne till och med säga "tick-å-tiit".

...och mycket godis blev det...

We´ve been "BOO-ed" !

Ikväll när vi kom hem stod det två små hinkar med godis i på trappen. I vardera hink låg en lapp som sa att vi hade blivit "BOOade" av en annonym avsändare. På en annan lapp stod det;

The air is cool, the season is fall,
soon Halloween will come to all,
With ghost and goblins, spooks galore,
Trick-or-treaters at the door.

The spooks are after things to do,
In fact, a spook brought this to you,
The treat that come with this short note,
are yours to keep. Enjoy them both!

Excitement grows when friends like you,
will copy it and make it two.
Neighbors will have smiling faces;
None can guess who "BOO-ed" which places.

A day or two to work your spell,
but keep it secret! Hide it well!
Join in the fun; the season´s here.
So spread these "BOOs"-and share the cheer!

Jag är inte någon älskare av kedjebrev, men det här var riktigt roligt! Frk F blev över sig av förtjusning, och var säker på att det var mamma och pappa som spökade. Men när hon förstod att det inte var det tyckte hon istället att det var läskigt och "spooky". Det är ju just så det ska vara på Halloween, eller hur!? På köksbänken står nu två välfyllda påsar med godis, pennor och klistermärken. På dörren hänger den bifogade lappen "We´ve been BOO-ed". Om ni kan bevara en hemlighet så är det jag som spökar inatt....

Halloween är på ingång

Halloween är på ingång och trädgårdarna runt omkring dekoreras med hemska och ofta osmakliga dekorationer. Skelett, spindlar, gravstenar, döskallar, kokonger, uppblåsbara spöken, blinkade orangea ljusslingor och en och annan pumpa pryder entreér och trädgårdar. Det är tack o lov inte så att vår hittills odekorerade trädgård sticker ut.

Halloween började för oss på riktigt idag. Frk I hade Halloween party i sin "on my own" klass. Nästan alla 2-3 åringar var utklädda och hade med sig "treatbags". Alla barn har med sig någonting till var och en, och kommer således hem med lika mycket. Så Frk I´s godishink (ja, sån måste man ha) är redan fylld till bredden. Vi fortsatte firandet hemma hos goda vänner med att karva pumpor. Det var premiär för mig, som fuskade förra året genom att måla mina pumpor. Barnen geggade bäst det kunde för att få ut innehållet, jag förvånades av hur lite innehåll det var. Vi rostade kärnorna i ugnen, men slängde resten. Pumpapajen vi åt till efterrätt var istället gjord på en konservburk med pumpa! Detta är verkligen en stor tradition och i år fick jag tack vare amerikanska vänner uppleva en riktig traditions känsla för den - och den har bara börjat.

No Sex in The City

Det var inte så många likheter med filmen, men jag hade en underbar weekend i New York ändå. Jag och en amerikansk vännina (A) tog tidigt i fredags morse planet till "The big apple" och spenderade helgen där. Vi bodde hos hennes svägerska (L), som har en lägenhet på Manhattan. Lägenheten var centralt belägen vid Central park och totalytan var ungefär lika stor som vårt sovrum (!).

Fredagen tillbringade jag och A med lite shoppping medan L jobbade. Vi strosade runt på norra delen av Manhattan och jag tyckte att det var ganska likt Chicago. Senare på kvällen hade vi biljetter till en Broadway show och på grund av lite för många gula taxibilar blev vi sena så vi hoppade ur taxin och halvsprang de sista kvarteren. Från gråa mörka bakgator öppnade sig helt plötsligt en ridå och vi korsade Times Square. Jag blev stående helt still och insåg att New York är inte alls likt Chicago. Alla blinkande, färgglada skyltar och fasadbelysningar gjorde att det var lika ljust som mitt på dagen. Konstrasten var så obeskrivlig och definitiv från bara ett halvt kvarter därifrån. Showen, Billy Eliot var den bästa jag sett någonsin. Huvudpersonen spelades av en 12 årig kille som var så otroligt dansbegåvad så jag blev tårögd.

L som bott på Manhattan i flera år visade oss runt på ställen jag är ganska övertygad om att jag missat som "vanlig" turist. Efter en sen middag på fredagen tog hon oss bland annat till ett "hål i väggen" crepperi mitt i natten. Den staden sover väl aldrig?!

På lördagen åkte vi till frihetsgudinnan och Ellis island, åt en tidig middag och insöp atmosfären på Time square. Söndagen mötte vi upp min kusin i central park. Jag somnade på planet hem och insåg att jag under tre dagar hade ätit samtliga mål mat utan att servera mer mat, torka upp spilld mjölk, snyta en näsa för att sedan fortsätta äta min kalla mat medan barnen redan ätit upp och sprungit iväg. Bara det var semester.

På bilden till vänster äter vi frukost, "French Toast". Jag vet inte om det framgår av bilden hur mycket mat det var, men hälften hade varit mer än nog. Det smakade ungefär som smörstekt sockerkaka med jorgbubbar och banan, till det serverades så klart lönnsirap, smaskigt värre (som fika!)

Cake Pops

Nu har jag provat att göra mina första "cake pops". I min fantasti såg det inte så svårt ut, men jag måste erkänna att http://www.bakerella.com/ fortfarande är milsvids längder före...

Driveway Party

Igår var på ett "Driveway Party" i all enkelhet. Jag ska väl inte säga att amerikanarna generellt tycker om det lilla enkla, men i detta fallet är det faktiskt så. Amerikanarna är sociala och bra på att fira saker. Igår firade vi det fina vädret med en fest på goda vänners garageuppfart. En kylbag med öl, lite chips och campingstolar. Thats it! Inget storstädat hus, ingen veckolång planering och ingen 3 rätters middag - men så trevligt!

Chicago Marathon

Detta blir andra inlägget med samma rubrik, i söndags var det dax för makens andra Chicago Marathon. Ett publikvänligt arragemang i sommarvärme, 38.000 löpare och desto fler åskådare trängdes längs med gatorna. Vi armbågade oss fram bäst vi kunde för att se J och Fru T längs med banan. Barnen är invanda hejare och tog sig en plats längst fram och skrek "pappa, pappa, pappa".

På stiliga 3.27 sprang J i mål och en imponerande kort stund efter kom Fru T. En bekant, som också sprang, bor på 30:e våningen i en glasskrapa med utsikt över Lake Michigan. Dit var vi alla bjudna efter loppet på hemlagad sushi och vin! Marathon är ju riktigt kul!

Chicago by Fall

Mina svenska vänner kom med sommaren! Sedan en vecka tillbaka har vi haft härliga 25 grader och sol. Vi har sett Chicago med båt, ätit syndigt gott på Cheesecake Factory, shoppat, shoppat och shoppat (alla våra besök är lika härligt förtjusta i amerikanska priser). Härligt!

Namn i bloggen

Tack för alla Era kommentarer, det är väldigt roligt att läsa dom och också roligt att se vem som varit här och läst om oss. Ni är alla välkomna! Vi har valt att inte skriva ut våra namn i bloggen och vill därför inte heller ha våra namn i kommentarerna. Om ni har sett att någon kommentar har "tagits bort av administratören" så betyder det att någon råkat skrivit ut våra namn, jag har då tagit bort kommentaren och publicerat den igen utan namn.

TAP (Teacher Assistant Program)

Idag var min första TAP dag i skolan. Det var lite pirrigt faktiskt att inte veta vad som förväntades av mig och inte riktigt veta vad jag skulle göra, kanske lite som första dagen i skolan? Jag kom in i klassrummet och fröken frågade om jag ville bli kallad efter förnamn eller efternamn, jag föredrog det första, varpå alla 27 elever tittade på mig och sa i samstämmig kör "Hi, Mrs J". Respekt!

Först hjälpte jag till med saker som fröken samlat i en TAP låda. Det var allt från sortera, kopiera, klippa ut, häfta ihop saker som eleverna så småningom ska jobba med. Sedan fick jag en grupp på 4 elever som jag spelade ett bokstavsspel med. Jag hade fullt upp att få dom att lyssna på vad jag sa och undrar hur fröken gör med 27 på en gång? Jag är minst sagt imponerad!

Fastän jag var helt slut efter bara 1,5 timma, så var det jätte roligt och jag ser redan fram emot nästa gång. Till skillnad från F´s första reaktion på att jag skulle vara med i klassrummet var hon mycket stolt att ha mig där. Jag lärde känna några av hennes klasskompisar, några via namnskylten på deras bord och andra genom deras beteende eller uppförande. Så nu har jag lättare att relatera till alla de underbara muntliga berättelser hon kommer hem med från skolan varje dag.

Lillasyster yster var hos våra grannar W&C. Hon har fortfarande ett "jag-vill-inte-att-du-lämnar-mig-veck" mellan ögonbrynen, men det går bättre och bättre för varje gång.