Igår var det Chicago Marathon och J stog i startfållan. Oktober kan vara en månad med antingen ovanligt varmt eller ovanligt kallt, det senare igår. Starten gick 7,30 så jag och tjejerna började jaga bra platser runt banan. Det var jätte mycket folk och dom var helt fantastiska till att heja, ropa, slå med bjällror, uppmuntra och skapa stämning. Eftersom jag var ensam med tjejerna och det var så mycket folk vågade jag inte ha dom gående så dom satt still hela tiden och frös, men vi värmde oss på Dunk´n Dounuts med en varm choklad. Vid ett tillfälle stod vi så bra till att J stannade till och kramade oss innan han sprang vidare, ni skulle hört jublet i publiken när han gjorde det!!!
Banan var i stora drag väldigt centralt belägen så jag fick se många områden/gator som jag kanske inte annars hade besökt och som jag troligtvis kommer att besöka igen. Jag tycker om kontrasterna i en stad, skyskraporna som stiger upp i himlen längs paradgatan och de råa tegelfasaderna med brandtrappor på utsidan, några med stora gammla reklam målningar.
Och jag måste ju tillägga, vi körde inte hyrbil. Nu har vi äntligen varsin bil och jag har fått "min" SUV.

Efter ca 4km, J syns inte här.



Metron går delvis ovan mark.

J syns i mitten på bilden, ca 200m innan mål.

Vi ropar såklart jätte högt, men han såg oss inte riktigt.

Blommor till pappa (I´s blomma gick av eftersom hon vispade så med den på väg fram till pappa)