Två dagar kvar!

På måndag börjar F i skolan. Redan innan sommaren handlade vi det som varje elev ska ha med sig, pennor, kritor, sax, limstift etc. Hon köpte skolväska i Sverige och tidigare i veckan köpte vi nya kläder till första skoldagen, förberedelserna har börjat och jag blir mer och mer nervös...Igår kväll satt jag på hennes sängkant och pratade om vad som händer första dagen i skolan och hur hon ska hitta från skolbussen till klassrummet. "ja men mamma, jag vet redan det!" sa hon lite tonårsvuxet. Det kan väl i och för sig hända att jag råkat sagt det några gånger förut, det var nog snarare så att JAG behövde gå igenom det ytterligare en gång.

Jag har liksom lite svårt att se att hon utan träning bara ska hoppa på den stora gula skolbussen och åka iväg själv, på egen hand ta reda på vem av de mottagande fröknarna som är hennes och sedan komma på rätt buss hem igen. Högst troligt kommer den gula skolbussen följas av en nyfiken, sentimental och/eller gråtfärdig mamma i en mörkgrå SUV.

Borta bra men hemma bäst

Hemma kanske kan vara flera platser, men för mig är det där jag har min vardag. Det var inte helt utan funderingar vi landade i Sverige och det var heller inte utan funderingar vi landade i Usa 3 veckor senare. I vilken värld hör vi hemma? Det kändes som en lång tid och jag var helt övertygad om att jag glömt bort engelskan, kände mig (och var) helt ringrostig när jag skulle prata. På Frk F märktes ingenting.

Det är fortfarande högsommarvärme (+30 eller mer) här, många blir avundsjuka när jag berättar att vi hade kring 20 grader på vår semester i Sverige. Igår var vi på zoo med några preschool kompisar och jag insåg för första gången i mitt liv att det kan vara för varmt för glass. Som den stora glass ätare jag är trodde jag aldrig någonsin att jag skulle kunna säga "för varmt för glass", men det gjorde jag igår. I 35 graders värme och stekande sol är det inte så lätt att hinna äta glassen innan den smälter. När vi bodde i Luleå gick jag till affären i 40 minusgrader för att köpa glass, den smälte inte i alla fall.

Flädersaft och lakris

Flädersaft och trädgårdsfika, lakris och lingongsylt, skogspromenad och älgfilé summerar första veckan i vackra Sverige. Det var med blandade känslor vi landade, det tog några dagar att komma "tillbaka". Vi sorterade svenska och amerikanska beteenden och funderade mycket på vad vi tyckte mer eller mindre om. Det finns inget svar, men benämningen "det bästa av två världar" har fått en solklar betydelse.

Jag tror att vi mår bra av kontraster och miljöombyte, definitionen av "vi" får ni själva bestämma. Man får upp ögonen för skillnader och likheter, ser vad man uppskattar och saknar, upptäcker vad man prioriterar.

Snyggt?

...då skulle ni se heltäckningsmattan!

Jag förstår inte vad jag gör medans Frk I gör sina hyss, förmodligen städar jag upp efter hennes föregående. Jag målade mina naglar medans barnen badade för några dagar sedan, jag borde ju förstått att detta skulle komma. Färgen var noga utvald och inte den första hon såg när hon öppnade mitt badrumsskåp, samma som mamma skulle det vara. För att sedan visa vad hon gjort gick hon från badrummet på övervåningen, nerför trappan, genom vardagsrummet, nerför trappan till källaren där jag var. Man behövde inte vara detektiv för att se vart hon gått...

Drivinglicense, please!

Det sa polisen som stoppade mig kl. 00,05 på väg hem från goda vänner. Han hade följt efter mig en bit och jag hade uppenbarligen inte blinkat i två korsningar, ops! (till mitt försvar måste jag tillägga att jag vid båda tillfällena låg i svängfält, men svenska regler hjälper ju föga här). När man blir stoppad av polis i usa ska man sitta kvar i bilen med båda händerna på ratten, för att visa att man inte är beväpnad. Jag visade körkort och försäkringskort och så fick jag vänta en stund medans han gick tillbaka till sin bil och skrev en varning till mig. Gränsen för rattfylla går vid 0,8% så jag antar att andedräckten är verktyg nog att avgöra om man åker dit eller inte. Det var inget problem i mitt fall, fastän kvällen resulterat i en bruten lilltå...

Förklaring till min brutna tå - Frk I hade varit ute och trampat i lera och sprang in i huset. Jag skulle försöka få tag på henne innan hela huset var lerigt. I vägen stod en 2 meter lång underklädesmodell från Hollywood som jag inte såg (!!! det är sant). Han hade skorna på sig och jag lyckades på något sätt ha min lilltå i vägen. Aj, det gjorde lite ont...

4th of July

Igår firade vi vår första 4th of July, med en mycket trevlig grillfest hos grannarna. Vi åt och drack gott, barnen badade och lekte i en inhyrd hoppborg (!). De flesta hade blått-vitt-rött på sig. Alla kommenterade vår söta "nanny" men ville in tro på att hon bara var 13, snarare 18. Dom frågade om alla 13 åringar såg så vuxna ut i Sverige (?). J gick under namnet Kevin hela kvällen, efter att några mammor tyckt att han var väldigt lik Kevin Bacon (haha, nu måste ni googla). När det blev mörkt tändes det facklor runt hela tomtgränsen och fyrverkerierna startade. Jag har tidigare tyckt Lisebergs drygt 10 minuter långa säsongsavslutnings fyrverkerier har varit mäktiga, men lagom är ju inte amerikanarnas melodi. (Staten Illinois tillåter inte försäljning av fyrverkerier, så många åker till Indiana 2 timmar österut bara för det ärendet).

Idag var vi i Crystal Lake på 4th of July parad. Wow, vilken parad! Det var brandbilar utsmyckade med så mycket blå-vitt-rött krimskrams man kunde tänka sig, veteraner som marcherade, skönhetsmissar, skönhetsbarn (!?), akrobater och ännu mera rysch pysch. Längs med paraden satt åskådarna i medhavda campingstolar med kylbagarna tätt intill. Barnen stod längst fram och samlade upp godis från alla paradtåg. Det var då jag förstod varför alla barn hade påsar med sig till paraden, det var för att samla godis i. Och ja, det behövdes en påse för likt Halloween har vi lördagsgodis för ett år framöver.

Lake Michigan

Idag har vi legat på beachen i Chicago och sneglat på skyskraporna. Härliga 32 grader varmt och svalkande dopp i Lake Michigan, det kunde varit värre...