Det var inte så många likheter med filmen, men jag hade en underbar weekend i New York ändå. Jag och en amerikansk vännina (A) tog tidigt i fredags morse planet till "The big apple" och spenderade helgen där. Vi bodde hos hennes svägerska (L), som har en lägenhet på Manhattan. Lägenheten var centralt belägen vid Central park och totalytan var ungefär lika stor som vårt sovrum (!).
Fredagen tillbringade jag och A med lite shoppping medan L jobbade. Vi strosade runt på norra delen av Manhattan och jag tyckte att det var ganska likt Chicago. Senare på kvällen hade vi biljetter till en Broadway show och på grund av lite för många gula taxibilar blev vi sena så vi hoppade ur taxin och halvsprang de sista kvarteren. Från gråa mörka bakgator öppnade sig helt plötsligt en ridå och vi korsade Times Square. Jag blev stående helt still och insåg att New York är inte alls likt Chicago. Alla blinkande, färgglada skyltar och fasadbelysningar gjorde att det var lika ljust som mitt på dagen. Konstrasten var så obeskrivlig och definitiv från bara ett halvt kvarter därifrån. Showen, Billy Eliot var den bästa jag sett någonsin. Huvudpersonen spelades av en 12 årig kille som var så otroligt dansbegåvad så jag blev tårögd.
L som bott på Manhattan i flera år visade oss runt på ställen jag är ganska övertygad om att jag missat som "vanlig" turist. Efter en sen middag på fredagen tog hon oss bland annat till ett "hål i väggen" crepperi mitt i natten. Den staden sover väl aldrig?!
På lördagen åkte vi till frihetsgudinnan och Ellis island, åt en tidig middag och insöp atmosfären på Time square. Söndagen mötte vi upp min kusin i central park. Jag somnade på planet hem och insåg att jag under tre dagar hade ätit samtliga mål mat utan att servera mer mat, torka upp spilld mjölk, snyta en näsa för att sedan fortsätta äta min kalla mat medan barnen redan ätit upp och sprungit iväg. Bara det var semester.
Fredagen tillbringade jag och A med lite shoppping medan L jobbade. Vi strosade runt på norra delen av Manhattan och jag tyckte att det var ganska likt Chicago. Senare på kvällen hade vi biljetter till en Broadway show och på grund av lite för många gula taxibilar blev vi sena så vi hoppade ur taxin och halvsprang de sista kvarteren. Från gråa mörka bakgator öppnade sig helt plötsligt en ridå och vi korsade Times Square. Jag blev stående helt still och insåg att New York är inte alls likt Chicago. Alla blinkande, färgglada skyltar och fasadbelysningar gjorde att det var lika ljust som mitt på dagen. Konstrasten var så obeskrivlig och definitiv från bara ett halvt kvarter därifrån. Showen, Billy Eliot var den bästa jag sett någonsin. Huvudpersonen spelades av en 12 årig kille som var så otroligt dansbegåvad så jag blev tårögd.
L som bott på Manhattan i flera år visade oss runt på ställen jag är ganska övertygad om att jag missat som "vanlig" turist. Efter en sen middag på fredagen tog hon oss bland annat till ett "hål i väggen" crepperi mitt i natten. Den staden sover väl aldrig?!
På lördagen åkte vi till frihetsgudinnan och Ellis island, åt en tidig middag och insöp atmosfären på Time square. Söndagen mötte vi upp min kusin i central park. Jag somnade på planet hem och insåg att jag under tre dagar hade ätit samtliga mål mat utan att servera mer mat, torka upp spilld mjölk, snyta en näsa för att sedan fortsätta äta min kalla mat medan barnen redan ätit upp och sprungit iväg. Bara det var semester.



