Jag vet inte ens om jag lever upp till "bloggare", lite för glest mellan inläggen för det. Jag har funderat på om jag ska sluta, eller kanske fortsätta. Idéen från början var att skriva om skillnader, upplevelser och likheter med att bo i ett annat land. Nu har vi snart bott här i tre år och jag börjar tycka att det mest amerikanska är helt normalt (kanske nåt att blogga om bara det?)
Sedan sist har vi hunnit med en semesterresa till San Francisco, denna underbara stad. Jag gjorde mig till och packade ner högklackat inför dopet, men tänkte inte på att 6cm höga klickar i en braaaant nerförsbacke upplevs som betydligt mer.
Veckan efter hade vi kalas för 7 åringen med tema "filmkväll". Utan det temat hade jag nog inte vågat bjuda in 23 tjejer...
Det är inte så lätt att hålla fast vid de svenska traditionerna när man bor utomlands. Det blir upp till mig, helt utan tryck från grannar, vänner, handel etc. I ärlighetens namn vet jag inte hur det hade upplevts om jag klädde ut barnen till påskkärringar och skickade runt dom hos grannarna. Tänk er själv! Men vi fick väldigt trevligt besök av en liten söt påskkärring, jätte kul! Påskafton blev istället på amerikanskt vis, med "äggjakt" (kul att det bara skiljer en bokstav för att jaga något helt annat...)
Påsktårtan 2012 blev ett nytt recept på en festligt gul citron cheesecake med apelsinfromage.
Mammas lilla hjälpreda, en sån tur annars hade jag inte hunnit hälften. (Hoppas ironin fann sin plats bakom varje liten bokstav i den meningen).
