Happy Mother`s Day

Idag är det mors dag i Usa och jag har blivit firad i dagarna fyra. I torsdags var jag inbjuden till preschool och möttes av sång, egenhändigt gjord blomma och brev. I brevet hade fröknarna skrivit ner frågor som I svarat på, bland andra: Hur gammal är din mamma? (6år blev svaret). Favoritmat? (scramble eggs). I fredags kom F hem från skolan med present och kort och idag har jag fått sovmorgon och ännu mera teckningar, brev och presenter. Wow, vilken mors dag!

Pirater

Piraterna tog en dag ledigt från havet och gick på födelsedagskalas, Ahoj Maidee!

Skolan

En gång i månaden är jag frökens hjälpreda. Jag parkerar på skolans parkering, ringer på och väntar tills dörren låses upp. Ja, det är låst. Ingen får komma in som inte har där att göra. Jag anmäler mig i receptionen genom att skriva upp mitt namn och till vilken klass jag ska gå. Sedan börjar det roliga. Känns nästan som att jag kommer dit och spionerar lite, ser en liten glimt av min dotters liv i skolan. Inser att det bara är en glimt, men jag tar det jag får. Öppnar dörren till klassrummet och kan inte med ljudets hjälp avgöra om dörren är öppen eller inte, det är knäpp tyst. Där inne sitter 30 7-åringar och jobbar med sina uppgifter. Mina uppgifter som frökens hjälpreda varierar från att spela spel med en liten grupp av barn, lyssna när ett och ett barn läser högt för mig till att kopiera och se till att veckans informationsblad kommer med hem. När jag är klar säger Mrs S "What do we say to Mrs. Johansson for comming here?" och barnen svarar i samstämmig ton "Thank you Mrs. Johansson". Behöver jag säga att jag blir kär i var och en av dom små liven!?

Nu har nedräkningen inför sommarlovet börjat. Den började när det var lika många dagar kvar i skolan som bokstäver i alfabetet. Dessutom har dom planerat in en extra sak för varje återstående dag fram till sommarlovet. Idag var det att ta med sig en keps/hatt till skolan, igår fick dom äta lunch i klassrummet, en annan dag extra rast. Små enkla saker som blir något att se fram emot. Snart har vår äldsta tjej gått ur första klass! Än så länge blir hon stolt och glad när mamma kommer till skolan. Det gäller att passa på, tänk om de kommande 7 åren går lika snabbt...

Glest mellan inläggen

Jag vet inte ens om jag lever upp till "bloggare", lite för glest mellan inläggen för det. Jag har funderat på om jag ska sluta, eller kanske fortsätta. Idéen från början var att skriva om skillnader, upplevelser och likheter med att bo i ett annat land. Nu har vi snart bott här i tre år och jag börjar tycka att det mest amerikanska är helt normalt (kanske nåt att blogga om bara det?)

Sedan sist har vi hunnit med en semesterresa till San Francisco, denna underbara stad. Jag gjorde mig till och packade ner högklackat inför dopet, men tänkte inte på att 6cm höga klickar i en braaaant nerförsbacke upplevs som betydligt mer.

Veckan efter hade vi kalas för 7 åringen med tema "filmkväll". Utan det temat hade jag nog inte vågat bjuda in 23 tjejer...

Det är inte så lätt att hålla fast vid de svenska traditionerna när man bor utomlands. Det blir upp till mig, helt utan tryck från grannar, vänner, handel etc. I ärlighetens namn vet jag inte hur det hade upplevts om jag klädde ut barnen till påskkärringar och skickade runt dom hos grannarna. Tänk er själv! Men vi fick väldigt trevligt besök av en liten söt påskkärring, jätte kul! Påskafton blev istället på amerikanskt vis, med "äggjakt" (kul att det bara skiljer en bokstav för att jaga något helt annat...)

Påsktårtan 2012 blev ett nytt recept på en festligt gul citron cheesecake med apelsinfromage.

Mammas lilla hjälpreda, en sån tur annars hade jag inte hunnit hälften. (Hoppas ironin fann sin plats bakom varje liten bokstav i den meningen).

Nu tar hon trappen!

När mamma sa att jag klättrade uppför trappan vid 7,5 månaders ålder trodde jag henne inte. Men nu gör jag det...

Kanske var det prinsess skorna på tredje steget som lockade, men det skulle visa sig bara vara ett delmål.

Välling provning

Är välling något svenskt? Jag har så många gånger hört att man inte ger sina barn välling i USA. I hyllorna på affären hittar man istället något som kallas "formula". Det är intressant att jämföra hur vi ser på barnmat i Sverige och hur man ser på det i USA. Jag upplever att man ger "formula" och gröt i mycket större omfattning och längre upp i åldrarna än i sverige och när det kommer till mat är det vanligt med en puread grönsak även till en ganska stor bebis istället för i Sverige där vi gärna ger en puread "komplett" måltid som kött, potatis och grönsaker. Amerikanska mammor tycker ju liksom svenska mammor att dom gör det dom tror är bäst för barnen. Nu känner jag mig ju fortfarande väldigt svensk och köpte med mig svensk välling när vi var hemma i julas. För det är ju det bästa, eller hur ;)

I takt med att välling pulvret började ta slut tittade jag närmare på "formulan" i affären. Det är i stort sett likt välling, men så mycket mer komplicerat. Nestles välling innehåller få ingredienser och inga emulgeringsmedel. Av dom många olika "formula" jag har tittat på finns det inte en enda utan emulgeringsmedel och många har en lång innehållsförteckning, även exkl. alla vitaminer och mineraler. Så i en vilja att inte stoppa i mina barn mer skit än jag måste kom jag på tanken att göra egen välling. Fast att ställa sig och koka välling varje kväll passar mig inte och dessutom bör man ju ha vitaminberikade ingredienser till små växande bebisar. Så med orginalpaketet av svensk välling, samt inköpta ingredienser började jag provsmaka mig fram till en välling snarlik den jag hade. Flaskorna stod uppradade på bänken och jag smakade och spottade ungefär som på en whiskey provning. Till slut kom jag fram till dom rätta mängderna; 2,5 dl malda havregryn, 1,5 dl organiskt skummjölkspulver och knappt 1dl majs stärkelse.

Vilket kalas

Idag var mellantjejen på kalas hemma hos en klass kompis och inte vilket kalas som helst utan ett "zoo to you" kalas. Det innebär att istället för att bjuda in sina kompisar till zoo, så bjuder man hem zoo till sig. I som inte är så jätte glad i varken katter eller hundar satt längst fram(!). Djurskötaren hade alla djuren i burar i ett närliggande rum och kom in i vardagsrummet med ett i taget. Först en groda, sedan en fågel (som basade på golvet...), följt av kanin, räv, leguan, orm, spindel, tvättbjörn, ödla, sköldpadda, skunk och fler därtill som jag inte kommer ihåg. Fokuserade jag för mycket på att hon verkligen låste när hon la tillbaka den där spindeln? Jag var trots allt ganska stolt över mig själv som var kvar i samma rum, det är dock inte jag som tagit kortet