Nedräkning för nappen

På fredag ska I sluta med napp. Vi har haft mental träning ett tag nu och hon har fått bestämma vem napparna ska skickas till. Bland favoriterna finns hennes ögonsten E, "offar", farfar eller pappa (hm, bara killar). Vet ni vem hon valde? Pappa! Troligtvis för att han är den som hon lättast kan få dom tillbaka från. Men hon ska få bestämma, så det blir pappa som får dom när han kommer hem från Kina. Fast om jag får vara med och bestämma så ser jag nog till att dom ligger på pappas jobb. Frågar man I vem som bestämmer så lägger hon armarna i kors...

Varje gång I ser E har hon en hel ritual av klappar, smekningar och pussar och ingen annan får komma mellan. Sist vi sågs hade han börjat krypa och I blev helt omvänd. Hon sprang och hämtade E´s mamma och pekade förmanande på den lilla söta prinsen som plötsligt var ett hot. Ta honom, ta honom. Hon sprang sin väg så fort han kröp mot henne, trodde han skulle ta hennes leksak. Det tog nästan en hel dag, sedan fann hon hans rådjursbruna ögon igen och pussade honom på kinden.