Första skoldagen

Idag är det Frk F´s första skoldag. Vi följde en förväntansfull och lite pirrig tjej till bussen med kameran i högsta hugg. Vi stod och väntade tillsammans med en grannkille som hon gått i preschool tillsammans med och jag tror att det gav en känsla av trygghet för oss allihopa. Hon hoppade på bussen som om hon gjort det hundra gånger förut och vinkade till oss genom rutan innan den körde iväg. Vi skyndade oss hem, hoppade in i varsin bil och åkte till skolan. Alla föräldrar var ditbjudna på ett informationsmöte, så vi kunde spana på henne när hon gick av bussen. Eftersom vi missat ett informationsmöte som hölls när vi var i Sverige följde vi efter henne in i klassrummet och hälsade på fröken. Det var fler föräldrar där, så det var inte så att hon var den enda som hade "töntiga föräldrar som inte kunde släppa taget". Ändå sa hon "Ni kan gå nu!"




Några timmar senare var det dax att hämta henne vid bussen. Hon hoppade av med ett leende bredare än hennes ansikte. Hon berättade att hon hade läxa och studsade bokstavligt talat hem. Halvvägs hem stoppade hon och vände sig till mig och sa "Behöver du verkligen hämta mig vid bussen, jag kan väl få gå själv?"

Det amerikanska skolsystemet bygger på att föräldrar volonterar. Det är 27 barn i klassen och 1 fröken. Informationsmötet vi var på i morse handlade om just föräldrars delaktighet i skolan. Föräldrar uppmanades att skriva upp sig på olika listor och hjälpa till med allt från kopiering, högläsning, förberedelser etc. Jag skrev upp mig på en "Craft of Art" som innebär att jag hjälper till med läsårets 4 pysselprojekt. Jag funderar även på att skriva upp mig på att vara med som "hjälpfröken" en gång i månaden. Jag berättade detta för F när hon kom hem och hon tittade på mig lite tveksamt. Jag förklarade att det inte var varje dag, bara någon gång ibland

"-vill du inte det?" frågade jag
"Nej, mamma, jag vill göra det här själv!" svarade hon

Snurrade jorden extra snabbt inatt?