On my own

Idag var det Frk I´s tur att börja "skolan". För att ge henne samma uppmärksamhet som storasyster så kallar vi det skolan. Hon nickar och svarar JA som en viktigpetter varje gång vi pratar om det. Det är en aktivitetsgrupp på 10 barn som träffas 1 timma varje vecka. Upplägget liknar preschool (förskolan) med två fröknar, samling, sång, pyssel och snacks och utan föräldrar. Nu när jag sätter ord på det låter det väldigt konstigt jämfört med den svenska förskolan där man lämnar barnen flera timmar, flera dagar. Varför lämna barnet i 1 timma? Jag anser verkligen att den svenska förskolan är bra även om grupperna kunde varit lite mindre, men i Usa är det så annorlunda och man vänjer sig väldigt fort vid vad som är "normalt" här.

Främsta syftet med denna grupp är just att vara bekväm med att vara på egen hand utan mamma eller pappa. Första gången fick jag vara med men från och med nästa vecka är det bara hon. Jag hade inga direkta förväntningar men skulle ju beskriva henne som väldigt självständig. Jag kunde nog inte ha mer fel, hon var klistrad på mig som ett plåster. Slappnade av några gånger när det var lek och bus, men ville absolut inte pyssla med glittriga klistermärken (??? normalt sett favoritsysslan). När det blev dax för saga och snacks satte hon sig på den röda mattan som en av de första barnen, räckte upp handen och iakttog noga fröken servera alla barnen. Ska bli väldigt intressant att se hur det går nästa vecka...to be continued.

Mycket förväntansfull och kaxig både innan och efter.