Jag har en dotter som är som stöpt i sin mammas form. Hur nu det receptet gick i arv? Som i ett "brev till Bullen" frågar jag mina föräldrar hur man hanterar denna modell, dom borde ju ha viss erfarenhet kan man tycka. Dessutom tycker jag ju att dom lyckades ganska bra ;) Min respekt för dom stiger för varje "meningskiljaktighet" jag och min dotter har. Fast sympatin ter sig mer som ett försök att hålla sig för skratt. Det är som att jag får igen för allt jag gjort (som nu i efterhand trots allt är ganska charmiga historier).
Kanske är det bara att sätta på kaffebryggaren ta ett djupt andetag och inse att man är världens lyckligaste mamma till tre underbara små barn!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Du ar en fantastiskt mamma och lilla froken kommer vaxa upp till en minst lika fantastisk individ! Men man behover djupandas, dricka mycket kaffe och prata eller skriva av sig ibland.... Vi ses snart! Kram
SvaraRaderaDrick kaffe välj dina strider och tänk att kris, trots och utveckling är nyttigt och utvecklande. Åsa
SvaraRaderaJo,gott kaffe hjälper oftast. Sen så är det enligt min ideologi bara bra att tjejer tar för sej,klättrar i träd,kör bil,rymmer,biter folk ilåren o är almänt kaxiga. Det är sånt somskapar framgång i framtiden.Läste just en bokomen ganska galen norskasom gått ensam till sydpolen, det hade hon intekunnat göra om hon hade suttit stilla på en stol med benen i kors med ett behagfullt leende på läpparna.Liv Arnesen heter hon,är från Baerum utanför Oslo. Googla på henne och fröjda dej över dina döttrars framtid.
SvaraRaderaFaster Monika