Byta namn?

Varje vecka är det läxa. Den lämnas ut på måndag och ska in på fredag, inte så tidskrävande egentligen. F har ju som känt ett stort intresse av att skriva, vilket hon gör mycket och ofta. Första veckan var det fantastiskt kul med läxa, men redan nu i andra veckan var nyhetens glimmer borta. Veckans uppgift var att skriva sitt manm med små bokstäver 9 gånger. Hon halvlåg med huvudet på bordet, hade skrivit första bokstaven i sitt namn på första raden av nio, och suckade;

"Mamma, kan jag byta namn?"

Första dagen på andra året

Idag är det 1 år sedan vi flyttade hit. Tanken slog mig att undrar om jag har något att skriva om nu när vi upplevt skillnader, traditioner, högtider, säsonger, nya möten etc. för första gången.

Igår var det föräldrarmöte på skolan. Redan första dagen insåg jag med ganska stor säkerhet att fröken var gravid, vilket var positivt intressant eftersom hon var nyanställd. Igår bekräftade hon att hon väntar en redan namngiven pojke i oktober (de flesta tar reda på könet) och att hon kommer vara mammaledig i 6-8 veckor (!). Trodde jag att jag inte skulle ha någonting att skriva om bara för att jag bott här 1 år?!

Wilmette Beach

Den tryckande värmen har lagt sig och det börjar nästan kännas som hösten närmar sig, ändå är det nu vi njuter som mest av sommaren. Det är nu det är LAGOM. Det är nu man kan tillbringa dagen utanför luftkonditionerens svala fläkt.

Idag tillbringade vi dagen på Wilmette Beach, norr om Chicago. Det är i de här kvarteren de riktigt stora (!) husen ligger och tillsammans med den sammetslent vita sanden kändes det nästan som att vara på semester. The Windy city gjorde skäl för sitt namn även idag och det verkade vara bästa förhållanden för de kite intresserade.


Foto:K.Thorpman

Första veckan i skolan

Efter nästan en vecka i skolan är det en trött men glad tjej som hoppar av bussen. Hon har många och långa berättelser om vad fröken sagt, vilka kompisar hon fått och vad dom har gjort. Andra dagen hade hon fått två gula godisbitar, eftersom hon satt på det "tystaste bordet" (!!!) Det framgick inte om alla barnen fått godis eller om det bara var de 5 som satt vid hennes bord. Efter frukost dagen efter sa hon "Idag ska jag vara jätte tyst i skolan, mamma!" (Tror jag det...)

Någon gång under dagen hälsar rektorn välkommen till skolan genom en central högtalare och därefter reser sig barnen, vänder sig mot den amerikanska flaggan som står i varje klassrum, sätter handen mot hjärtat och sjunger "pledge of allegience" (hyllningssång till den amerikanska flaggan). Det är mycket som är olikt hemma...både bra och dåligt. Summan av äventyret är att det är en otroligt berikande erfarenhet att för en tillfällig tid vara en del av det.

Första skoldagen

Idag är det Frk F´s första skoldag. Vi följde en förväntansfull och lite pirrig tjej till bussen med kameran i högsta hugg. Vi stod och väntade tillsammans med en grannkille som hon gått i preschool tillsammans med och jag tror att det gav en känsla av trygghet för oss allihopa. Hon hoppade på bussen som om hon gjort det hundra gånger förut och vinkade till oss genom rutan innan den körde iväg. Vi skyndade oss hem, hoppade in i varsin bil och åkte till skolan. Alla föräldrar var ditbjudna på ett informationsmöte, så vi kunde spana på henne när hon gick av bussen. Eftersom vi missat ett informationsmöte som hölls när vi var i Sverige följde vi efter henne in i klassrummet och hälsade på fröken. Det var fler föräldrar där, så det var inte så att hon var den enda som hade "töntiga föräldrar som inte kunde släppa taget". Ändå sa hon "Ni kan gå nu!"




Några timmar senare var det dax att hämta henne vid bussen. Hon hoppade av med ett leende bredare än hennes ansikte. Hon berättade att hon hade läxa och studsade bokstavligt talat hem. Halvvägs hem stoppade hon och vände sig till mig och sa "Behöver du verkligen hämta mig vid bussen, jag kan väl få gå själv?"

Det amerikanska skolsystemet bygger på att föräldrar volonterar. Det är 27 barn i klassen och 1 fröken. Informationsmötet vi var på i morse handlade om just föräldrars delaktighet i skolan. Föräldrar uppmanades att skriva upp sig på olika listor och hjälpa till med allt från kopiering, högläsning, förberedelser etc. Jag skrev upp mig på en "Craft of Art" som innebär att jag hjälper till med läsårets 4 pysselprojekt. Jag funderar även på att skriva upp mig på att vara med som "hjälpfröken" en gång i månaden. Jag berättade detta för F när hon kom hem och hon tittade på mig lite tveksamt. Jag förklarade att det inte var varje dag, bara någon gång ibland

"-vill du inte det?" frågade jag
"Nej, mamma, jag vill göra det här själv!" svarade hon

Snurrade jorden extra snabbt inatt?

Två dagar kvar!

På måndag börjar F i skolan. Redan innan sommaren handlade vi det som varje elev ska ha med sig, pennor, kritor, sax, limstift etc. Hon köpte skolväska i Sverige och tidigare i veckan köpte vi nya kläder till första skoldagen, förberedelserna har börjat och jag blir mer och mer nervös...Igår kväll satt jag på hennes sängkant och pratade om vad som händer första dagen i skolan och hur hon ska hitta från skolbussen till klassrummet. "ja men mamma, jag vet redan det!" sa hon lite tonårsvuxet. Det kan väl i och för sig hända att jag råkat sagt det några gånger förut, det var nog snarare så att JAG behövde gå igenom det ytterligare en gång.

Jag har liksom lite svårt att se att hon utan träning bara ska hoppa på den stora gula skolbussen och åka iväg själv, på egen hand ta reda på vem av de mottagande fröknarna som är hennes och sedan komma på rätt buss hem igen. Högst troligt kommer den gula skolbussen följas av en nyfiken, sentimental och/eller gråtfärdig mamma i en mörkgrå SUV.

Borta bra men hemma bäst

Hemma kanske kan vara flera platser, men för mig är det där jag har min vardag. Det var inte helt utan funderingar vi landade i Sverige och det var heller inte utan funderingar vi landade i Usa 3 veckor senare. I vilken värld hör vi hemma? Det kändes som en lång tid och jag var helt övertygad om att jag glömt bort engelskan, kände mig (och var) helt ringrostig när jag skulle prata. På Frk F märktes ingenting.

Det är fortfarande högsommarvärme (+30 eller mer) här, många blir avundsjuka när jag berättar att vi hade kring 20 grader på vår semester i Sverige. Igår var vi på zoo med några preschool kompisar och jag insåg för första gången i mitt liv att det kan vara för varmt för glass. Som den stora glass ätare jag är trodde jag aldrig någonsin att jag skulle kunna säga "för varmt för glass", men det gjorde jag igår. I 35 graders värme och stekande sol är det inte så lätt att hinna äta glassen innan den smälter. När vi bodde i Luleå gick jag till affären i 40 minusgrader för att köpa glass, den smälte inte i alla fall.