Trick or treat

Om än 2 dagar tidigt så har redan "trick or treat" börjat. Idag var vi på vårt närmaste köpcentrum, utklädda barn gick ut och in i alla affärer och sa "trick or treat", fick godis och gick till nästa affär. Utan att vara särskilt offensiv hade F (och till viss del I) samlat ihop en stor godisskål. Det var massor med folk och efter en stund kändes det tillräckligt så vi åkte hem, åt och bytte om för nästa aktivitet. För barn över 3 år var det "Halloween scary hayride" på en bondgård i närheten. Det var olika tävlingar som att kasta ring runt döskallar, kasta en läskig spindel i en gryta, kasta ögon etc. sedan var det dax för den läskiga turen i skogen med traktor och hölass. Det är roligt att vara en del av detta kommersiella osmakliga jippo när man bor här, men jag tror inte att jag kommer sakna det när vi flyttat hem.

Glutamatfri skinka!

Jag har bott i en av USA´s storstadsregioner i 2 månader, jag har tillgång till ett välsorterat utbud av mat att handla och har ändå haft vissa problem. Jag läser gärna innehållsförteckningen på mat innan jag köper den, men i början fick jag inse att 2 timmar i affären (med två barn) fick vara tillräckligt. Jag fokucerade på att hitta mat som var nyttig, försöka bygga upp ett skafferi som var värt namnet. Potatismjöl har jag inte hittat ännu, här använder man majsstärkelse istället. Mjölsortimentet har inte varit det bästa, men igår hittade jag i alla fall Grahamsmjöl. Efter 2 månaders letande började jag ge upp hoppet att hitta bra påläggsskinka. Det finns otroligt mycket sorter att välja på och jag har verkligen läst innehållsförteckningar. Åtminstone tittat på dom och konstaterat att om innehållsförteckningen är längre än Obamas meritförteckning är det verkligen inget jag vill äta. Igår hittade jag den, ca 1 meter innan jag verkligen hade gett upp. Den innehöll skinka, vatten och salt. Det ska väl inte behöva vara mer?

Kaffe är en annan av matkulturkrockarna. I början hade vi nescafé och jag besökte Starbucks emellanåt och njöt av riktigt kaffe. Vi provade en del olika sorter och doseringar hemma och hos Fru K och jag började tycka att det var ganska bra. I helgen fick vi ett paket Zoegas! Fast det var inte den stora skillnaden jag trodde det skulle vara. Undrar om det är för att jag vant mig och faktiskt tycker att kaffet här är gott? Idag gjorde jag ytterligare en test, jag bryggde på filtrerat vatten från kylskåpet, inbillade mig att det blev bättre. Här renar man vattnet med klor och det har ganska mycket smak kvar när man tappar det ur kranen.

F bakar äpplekaka

Igår bakade F, helt själv. Hon ville göra den där goda kakan med "gegg" uppepå som vi gjorde hos mormor i sommras (toscakaka). Vi hade ingen mandel så det fick bli moster Irenes goda äpplekaka istället. Jag läste receptet, skalade äpplet, smälte smöret och skötte ugnen, resten gjorde hon helt själv. Jag brukar ha svårt att bara titta på och vill gärna "bara jämna till lite" men bestämde mig verkligen för att låta henne göra detta helt själv. I låg och sov och emellanåt är det så mysigt att bara vara med ett av barnen i taget. Och visst syns det i ögonen vad stolt hon var över sin goda kaka.

Lingonsylt

Igår tillbringade vi hela dagen med att kratta löv, klippa gräskanter och plantera lökar i trädgården. Det var nog tyvärr den sista av de där varma härliga höstdagarna när man sitter vid trädgårdsmöbeln och tar en kopp kaffe i solen, för det var just vad vi gjorde. Vi har varit här i 2 månader nu och det börjar kännas "hemma".



Idag har vi varit på IKEA (igen). Möbler är nog det enda som är dyrare här jämfört med hemma, även IKEA är lite dyrare. Denna gången uppfyllde jag ett större behov av att åka dit än sist, då jag bara varit här en vecka. Fast jag var inte riktigt medveten om det förrän jag såg Nygårds Annas julmust, Annas pepparkakor och Kalles kaviar. Å vad jag blev sugen på äggmacka med kaviar! Förra veckan sa F "mamma, kan vi inte åka till IKEA och köpa lingonsylt" idag sa hon att hon saknade lingonsylt och Ebba (kusin). Tyvärr kunde vi bara åtgärda en av hennes längtan, den andra får vi råda bot via Skype.



När vi kom hem fanns det ett paket till farmors prinsessor i brevlådan, vilken överaskning! I flörtar och tackar.

Playdates

Igår hade vi mammgruppsträff hemma hos oss. Huset var fullt med mammor och barn och vi hade jätte trevligt. De flesta "playdates" pågår två timmar på förmiddagen och var och en har med sig "snacks" (det innebär inte nödvändigtvis det vi associerar som onyttigt, utan betyder egentligen bara mellanmål.) Det bjuds sällan ens på kaffe. Jag hade bestämt mig för att bjuda på "fika" och hade bakat bullar och kaffe/the/mjölk. Alla tyckte på nåt vis att detta var väldigt generöst och tackade. Bara jag och en annan mamma drack kaffe (hon är rumänska), men de flesta smakade på bullarna och blev häpna över svaret när dom frågade om de var hembakta. Här kan man köpa kakdeg på rulle, man skär den i bitar (själv!) och gräddar i ugnen, det var så nära hembakt någon av mammorna hade kommit.



Någon frågade vad barnen gör när jag bakar, dom är oftast med. Behöver jag säga att I hade en lång rad nysningar efter denna mjölsmakning? Jag fick en känsla av att I har på sig sin pyamas på många av korten, denna bulldegen gjorde vi mellan kvällsmaten och godnattsagan, då hade den jäst klart när barnen somnat och jag kunde avsluta bullbaket (och städningen...) i lugn och ro.

Halloween närmar sig och det börjar synas i de flesta trädgårdar. Vissa med mer finess än andra. Ska bli spännande att uppleva den traditionen och se hur många "trick or treat" barn som kommer till oss.




ser ni vad som hänger i fönstren?


Utsikt med höstens alla färger från vårt hus.


Detta kallar jag stadsarkitektur, jag älskar dessa röda brandposter.

Här kommer några bilder från besök hos V tidigare idag.

Läkarbesök

Igår var vi hos doktorn med F. Vi hade blivit tipsade om en doktor av en mamma i mammagruppen. Inför preschool måste varje barn genomgå en läkarundersökning och jag var förberedd på att det eventuellt skulle innebära fler vaccinationer. I USA har man ett betydligt mer omfattande vaccinationsprogram än i Sverige. Jag måste dock säga att så genomgående läkarundersökning har jag inte varit med om tidigare. Längd, vikt, blodtryck, ögon, öron. Frågor om graviditetet och förlossning, matvanor och sovrutiner. Undersökning på brits av läkaren som klämde på magen så F kiknade, ljumskar, knä, reflex etc. Sedan lite mer frågor och pappersanteckningar. Han konstaterade att hon var frisk och i fin form och sa att han rekommenderade mig att ge henne 5 ytterligare vaccinationer utöver de jag uppvisat att hon fått i Sverige. Det var för Hepatit A, lunginflammation, influensan (den årliga), påfyllning på trippeln samt varisella/chickenpox. Jag gillar inte att övervaccinera och tycker att vi har en ganska sund inställning till vaccinationer i Sverige, så jag gjorde klart att jag inte ville ha mer än vad som verkligen krävdes för pre school (och kommande Kindergarten). Det var de två sista. Jag visste inte var den sista av dom var för något och på hans beskrivning blev jag inte mycket klokare. Kände mig lite tveksam till att ta beslut där och då, men ville samtidigt inte att F skulle behöva ställa in sig på en tid till, jag hade redan förvarnat om att det ev. skulle kunna bli en spruta hos doktorn. Och eftersom vi vill att hon börjar preschool och synen på vaccinatoner är en annan här så accepterade jag de två.

Jag översatte till Filippa att det skulle bli två sprutor och hon brädade mig direkt genom att snabbt säga -blir det två leksaker då? Jag hade lovat henne att om det blev spruta hos doktorn så skulle vi åka raka vägen till en leksaksaffär och hon skulle få välja vad hon ville. Ja, vad skulle jag säga...vi tillbringade 1 timma och 45 minuter på ToysRus (och jag blev dessbättre inte ruinerad).

När barnen lagt sig på kvällen kollade jag på nätet vad för vaccination hon hade fått och upptäckte att varicella var för vattenkoppor!!! Hon har ju redan haft vattkoppor, jag sjönk som en sten och kände mig så totalt misslyckad, lipfärdig och usel. Kunde verkligen inte på läkarens beskrivning förstå att det var vattenkoppor han menade och hade inte ens vattkoppor i min tanke när vi pratade vaccinationer. Trodde jag att chickenpox hade något med fåglar att göra? fågelinfluensan, kanske? Jag som inte vill ha mer än nödvändigt när det gäller vaccinationer hade gett henne något hon inte behövde. Så besviken, kanske inte mest för vaccinationen i sig, utan för att jag tappade kontrollen över mina principer och värderingar. Så jag grät resten av kvällen...

Imorse hade jag fått ett mail från familjens privata sjukvårdsrådgivare (svåger och svägerska), som dubbelkollat med Svenska sjukvårdsrådgivningen att det inte var någon fara och att det varken förbättrade eller försämrade skyddet (hon redan hade). Gällande bältros (som jag haft flera gånger) så innebär inte vaccinationen något skydd. En kärleksfull och värmande tröst, men den torkar inte tårarna av ett misslyckande på sitt barns bekostnad.

Jag har tagit körkort!

Idag är jag stolt. Jag har tagit körkort. Vi har fått lite olika information om huruvida vi var tvugna att göra både teori och praktik eller inte, när vi redan hade ett svenskt körkort. Svensk körskoleutbildning ses som ganska högt rankad. Men det hjälpte föga, det blev inga förmildrade omständigheter utan en kommentar "ja, men då borde du ju klara det här bra". Här måste man dessutom göra teoriprov var åttonde år.

Vilken procedur. Landet byråkrati och 50-tal. Lokalen var fullproppad med folk, trots stora skyltar om vilka papper du måste ha med dig var det ständiga diskussioner med folk som inte blev insläppta då dom inte kunde uppvisa korrekt dokumentation. Väl genom den första kön där jag visat upp att jag hade mina papper, fick jag tillsammans med alla andra med korrekta papper sitta och vänta på en blå plaststol. Jag satt och studerade personers kroppsbyggnad och klädsel, mycket intressant. Åter till 50-talet så såg inte inredningen nyare ut än så, förutom datorerna. Undrar egentligen hur mycket de används? allting sker ändå med penna och papper, stämplar, kryss här och signaturer här och där. Det blev min tur och jag gick fram till ett bås. Fick visa bevis på min identitet och min adress. Sedan kom frågan -längd och vikt? Öh va? Gubben framför mig ville veta min vikt! Jag kan det bara i cm och kg sa jag. "Well ma´m, your in US now, you have to know it in feet and lb! Efter en stunds räknande lämnade jag ett ungefärligt svar och frågade om det lät troligt. Han svarade inte. På sånna här ställen är det nog inte på sin plats med lättsamma kommentarer.

Sedan en ny kö, den till kassan för att betala. Här går det minsann inte med några visakort, nej här är det kontanter eller checkar som gäller. (När min mamma skrev sin sista check retades hon för att hon var "den enda i Europa" som envist hade kvar sitt checkhäfte). Nu har jag ett!

Den fjärde kön var till teoriprovet, med uppvisat kvitto från kassan fick jag en röd penna och ett papper med frågor. Jag pekades till en stol lite vid sidan om där jag kunde sitta och svara på de 20 trafikfrågorna och 15 skyltarna. Tillbaka till kö nummer fyra igen med ifyllt prov, som rättades med en mall. Sedan en annan blå stol där man väntade för att bli uppropad till uppkörning. Återigen blev jag studerande klädstilar, kroppsformer, lukter och språk. Nu var det min tur. Vi körde runt lite i ett bostadsområde, hägersväng, vänstersväng, backa ut från infart, parkering, stoppskyltar, sedan tillbaka. Fick anmärkning på att jag stannade för långt fram i stoppskyltskorsningarna och att det gick lite fort den sista biten, men jag hade klarat mig! Tillbaka in i byråkratin och en femte kö, den till fotograferingen och tryck av körkortet.

En kille i yngre tonåren blev uppropad för att hämta ut sitt id-kort, han reste sig tog emot kortet och vände sig för att gå. Mannen i utlämningen sa med en hög och mörk röst som gott och väl hördes över hela lokalen "Say Thank you!". Fick mitt kort och lämnade lokalen omgående. Nöjd!