Insamling för skolan

F går på en kommunal skola utan skolavgift, bortsett från en registreringsavgift varje år på 100 dollar (ca 700kr). Kindergarten barnen tar med sig eget mellanmål, äldre studenter tar även med sig lunch eller betalar för sin lunch i skolmatsalen. Matsedeln, som vi lyckligtvis inte behöver bekymmra oss för nu, är så ohälsosam så jag mår illa.

Är man amerikan så är välgörenhet och insamlingar av olika slag tillsatt i bröstmjölken (eller mjölkersättningen, som de oftast får istället...). Även om vi svenskar också har insamlingsgalor hit och dit så är det inte alls i närheten av vad vi är vana vid. Redan när skolan startade blev vi informerade om en "fundraiser" för att samla in pengar till skolan. Varje barns mål var att samla in 75 dollar, vilket i våra ögon var en ganska stor summa pengar och ansvar för en 5 åring. Barnen hade ingenting att sälja utan skulle i princip knacka dörr och tigga. I tre måndagar i följd har barnen tagit med det dom lyckats samla in under veckan och idag firades det. Man har lyckats samla in över 22.000 dollar (ca 150.000kr) som ska gå till diverse projekt för skolans elever.

Insamlingen firades ihop med ett 40-års kalas för skolan med springtävling, glass och tårta. Som om inte det vore festligt nog överaskades barnen med besök av en stoooor amerikansk fotbollsspelare från Chicago Bears. Wow, nu blev jag lite sportintresserad. F´s tröja har vi nog tvättat för sista gången, för den blev nämligen signerad!!!

Hösten tog en paus idag

Idag tog hösten en paus, hoppas att den håller i sig

Stödhjul av

Håll i Er Grandma och Grandpa - nu har vi kastat stödhjulen. En mycket stolt tjej tillbringar nu varje möjlig tid på nygammla cykeln. I början råkade jag säga att det var lättare när det gick fort, vilket jag bittert ångrar att jag sa...för nu är jag jätte nervös att hon ska ramla.

Garage Sale

Garage Sale är något som är ganska vanligt i Usa, jag har varit på några tidigare men inte kunnat förstå varför alla tycker att det är så bra. Till min loppis tokiga svärmors förvåning har jag nu ändrat mig. Igår köpte vi en barncykel ($3), en sparkcykel ($2) och en lekstuga($20)! Till rätt pris uppstår ett behov.

Gemensamt intresse för löparskor...

...skillnaden mellan maken och mig är att jag sällan använder dom på fötterna.

Efter en stilla sittande vecka med Stieg Larsson fick det bli någon annat. Löpning kunde ju varit ett himla bra alternativ, men då måste man ju först ha skor.

On my own - på riktigt!

Onsdag igen och dax för lilltjejen att gå till "skolan". Det kroppsspråk hon har är obetalbart och den självsäkerhet och kaxighet som infinner sig när vi muntligt förbereder henne på att vara själv på skolan säger att det inte kommer bli några som helst problem . Verkligheten var lite annan...(jag satt utanför dörren och kikade ibland in genom ett fönster)

-10 minuter gråt mot en vägg
-20 minuter surande under en innomhus rutchkana
-motvilligt pysslande i knät på fröken
-gladeligen sittandes på den röda mattan med snacks
-jublande stolt när mamma kom och hämtade och berättade hur stolt jag var över henne.

On my own

Idag var det Frk I´s tur att börja "skolan". För att ge henne samma uppmärksamhet som storasyster så kallar vi det skolan. Hon nickar och svarar JA som en viktigpetter varje gång vi pratar om det. Det är en aktivitetsgrupp på 10 barn som träffas 1 timma varje vecka. Upplägget liknar preschool (förskolan) med två fröknar, samling, sång, pyssel och snacks och utan föräldrar. Nu när jag sätter ord på det låter det väldigt konstigt jämfört med den svenska förskolan där man lämnar barnen flera timmar, flera dagar. Varför lämna barnet i 1 timma? Jag anser verkligen att den svenska förskolan är bra även om grupperna kunde varit lite mindre, men i Usa är det så annorlunda och man vänjer sig väldigt fort vid vad som är "normalt" här.

Främsta syftet med denna grupp är just att vara bekväm med att vara på egen hand utan mamma eller pappa. Första gången fick jag vara med men från och med nästa vecka är det bara hon. Jag hade inga direkta förväntningar men skulle ju beskriva henne som väldigt självständig. Jag kunde nog inte ha mer fel, hon var klistrad på mig som ett plåster. Slappnade av några gånger när det var lek och bus, men ville absolut inte pyssla med glittriga klistermärken (??? normalt sett favoritsysslan). När det blev dax för saga och snacks satte hon sig på den röda mattan som en av de första barnen, räckte upp handen och iakttog noga fröken servera alla barnen. Ska bli väldigt intressant att se hur det går nästa vecka...to be continued.

Mycket förväntansfull och kaxig både innan och efter.