Bryta barriärer

Innan man vet vad en uppgift innebär verkar den ofta större än vad den egentligen är. Antingen känner man "varför gjorde jag inte det här tidigare?" eller så blir man stolt för att man äntligen tog sig mod till det. Det gjorde jag idag. Förra veckan anmälde jag mig via nätet till en playgroup i området, jag fick ett mail från organisatören som ville att jag skulle ringa. Jag har sedan dess haft en mängd ursäkter till att inte ringa. Idag samlade jag mod till mig och ringde och så svarade hon inte. Då blev jag lite lättad och fann ett giltigt skäl till att maila istället. Medans jag höll på att maila ringde hon mig! När samtalet var över var jag så stolt att jag kunnat upprätta ett 7 minuter långt mobilsamtal med någon som pratar engelska, där har ni mig :)

Idag var vi på brandstationen som ligger i vårt område, biblioteket har storytime i den byggnaden en gång i veckan. (Biblioteket ligger ca 10 minuter med bil härifrån) Vi träffade många mammor och barn och två av dom började vi prata med och vi ska ses där nästa vecka igen. På vägen ut stötte vi på en brandmann som gav alla barn varsin "brandmannahatt". Sedan åkte vi till badhuset och skrev in F på en simkurs. Den börjar först i oktober, men tills dess får vi göra oss hemmastadda i badhuset på egen hand. Det var inget badhus att skryta om, det var en bassäng. Men jag var nöjd eftersom vår "relocation agent" hade sagt att det inte fanns några badhus.

Efter godnattsagan idag sa F: Mamma idag har jag lärt mig purple och lamp! Jag hade gett vad som helst för att veta vad som rör sig innanför den söta lilla solbrända pannan.