Jag har tagit körkort!

Idag är jag stolt. Jag har tagit körkort. Vi har fått lite olika information om huruvida vi var tvugna att göra både teori och praktik eller inte, när vi redan hade ett svenskt körkort. Svensk körskoleutbildning ses som ganska högt rankad. Men det hjälpte föga, det blev inga förmildrade omständigheter utan en kommentar "ja, men då borde du ju klara det här bra". Här måste man dessutom göra teoriprov var åttonde år.

Vilken procedur. Landet byråkrati och 50-tal. Lokalen var fullproppad med folk, trots stora skyltar om vilka papper du måste ha med dig var det ständiga diskussioner med folk som inte blev insläppta då dom inte kunde uppvisa korrekt dokumentation. Väl genom den första kön där jag visat upp att jag hade mina papper, fick jag tillsammans med alla andra med korrekta papper sitta och vänta på en blå plaststol. Jag satt och studerade personers kroppsbyggnad och klädsel, mycket intressant. Åter till 50-talet så såg inte inredningen nyare ut än så, förutom datorerna. Undrar egentligen hur mycket de används? allting sker ändå med penna och papper, stämplar, kryss här och signaturer här och där. Det blev min tur och jag gick fram till ett bås. Fick visa bevis på min identitet och min adress. Sedan kom frågan -längd och vikt? Öh va? Gubben framför mig ville veta min vikt! Jag kan det bara i cm och kg sa jag. "Well ma´m, your in US now, you have to know it in feet and lb! Efter en stunds räknande lämnade jag ett ungefärligt svar och frågade om det lät troligt. Han svarade inte. På sånna här ställen är det nog inte på sin plats med lättsamma kommentarer.

Sedan en ny kö, den till kassan för att betala. Här går det minsann inte med några visakort, nej här är det kontanter eller checkar som gäller. (När min mamma skrev sin sista check retades hon för att hon var "den enda i Europa" som envist hade kvar sitt checkhäfte). Nu har jag ett!

Den fjärde kön var till teoriprovet, med uppvisat kvitto från kassan fick jag en röd penna och ett papper med frågor. Jag pekades till en stol lite vid sidan om där jag kunde sitta och svara på de 20 trafikfrågorna och 15 skyltarna. Tillbaka till kö nummer fyra igen med ifyllt prov, som rättades med en mall. Sedan en annan blå stol där man väntade för att bli uppropad till uppkörning. Återigen blev jag studerande klädstilar, kroppsformer, lukter och språk. Nu var det min tur. Vi körde runt lite i ett bostadsområde, hägersväng, vänstersväng, backa ut från infart, parkering, stoppskyltar, sedan tillbaka. Fick anmärkning på att jag stannade för långt fram i stoppskyltskorsningarna och att det gick lite fort den sista biten, men jag hade klarat mig! Tillbaka in i byråkratin och en femte kö, den till fotograferingen och tryck av körkortet.

En kille i yngre tonåren blev uppropad för att hämta ut sitt id-kort, han reste sig tog emot kortet och vände sig för att gå. Mannen i utlämningen sa med en hög och mörk röst som gott och väl hördes över hela lokalen "Say Thank you!". Fick mitt kort och lämnade lokalen omgående. Nöjd!