Hit åkte vi i söndags och hade bland annat siktet inställt på en semla på Swedish Bakery, som dessvärre hade söndags stängt. Vi gick på Swedish-American museum och fick en liten känsla för hur det var att flytta hit långt före Skype. År 1876 betalade en resenär 105 SEK för en resa till världen där allt troddes vara bättre. Det motsvarade då en genomsnittlig årslön. På bilden om vad varje persons matsäck bestod av får man också en känsla av att det inte handlade om en resa på bekväma 8 timmar.
I en del av museét kunde barnen klä sig i "Emil & Ida" kläder och leka i miniatyrhus som var tidsenligt inrett, sälja biljetter till de som skulle med båten till Amerika, eller odla grönsaker i en torparstuga.
Stadsdelen var småskalig, husen var 2-3 våningar och butikerna små och mysiga. I söder såg man skyskraporna från Chicago downtown, ca 1mil därifrån. Jag hittade en blomsteraffär! Som jag letat, bara lukten av en affär full med snittblommor gjorde mig fylld av inspiration. Jag hade F med mig i affären och pratade svenska med henne. En av de andra kunderna kom fram och sa "hej". Det var en tjej i min ålder som var född i Chicago av svenska föräldrar och tyckte såklart att det var jätte kul att höra sitt modersmål. Vi bytte mailadress.
Åh, en blomsteraffär!!!
SvaraRaderaFörstår att du är lycklig!!
Kram!
Detta verkar ju definitivt värt ett besök!!
SvaraRadera