tisdag 21 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
vårt äventyr på andra sidan atlanten
Inlägg
Kommentarer
Bra gjort! Vi kämpar och övar fortfarande. Valdemar tror han skall kunna utan att öva..Mamma Åsa springer efter och håller i ett handtag som sitter bakpå. Valdemar tycker det är orättvist att alla andra redan kan och att han inte kan..Men man måste nog öva mer än typ tre gånger innan man kan? Åsa
SvaraRaderaOj,nu svimmar vi nästan, kan tjejen cykla redan! Man kan likna det vid vad han sa som tog det första steget på månen: Ett litet steg för människan men ett stort steg för fröken F!!!
SvaraRaderaTänk vad hennes räckvidd ökar och förmågan att snabbt ta sig till nya platser. Men hon får cykla försiktigt. Farfar drar sig till minnes när han lärde sig cykla på en stor damcykel. Han körde omkull och det gjorde ont speciellt på händerna som skrapades men det fanns en lösning: Han tog mammas vantar och så gjorde det genast lite mindre ont men hjälmen var nog inte ens uppfunnen.
Hälsningar från farmor och farfar
Grattis till F!!!! Duktigt!
SvaraRaderaKom ihåg att glada barn har skrubbsår!
Victor slutade med stödhjulen för ett par veckor sedan och är jättestolt!! Han cyklar i hopp och allting så han är ju superduktig för att bara vara 3,5 år men ibland jämför han sig med de sexåriga killarna på gatan som cyklar så himla fort och sladdar och då blir han moloken stackarn:-S
Kram till er alla!!
/Anna